Att göra gästspel i andras bloggar är ingenting jag tidigare tagit för vana att göra. Ansvaret är stort, än mer så när det är ens frus blogg det handlar om. Det betyder att pressen på min förmåga att leverera content helt plötsligt mångdubblades!
Två ting i mitt liv jag verkligen går igång på är filosofi och medial kommunikation. Jag studerar gärna makt, identitet och samhällsstrukturer och använder gärna medier som podcast, blogg etc för att kommunicera ut mina teorier och slutsatser. Teman min fru nog tycker är trista och rätt grå eftersom hon är naturvetare och jag samhällsvetare. Men kanske finns det ett sätt även för mig att ta mig an det temat min älskade fru så passionerat brinner för.
Smink och all vetenskap som omgärdar ämnet är inte direkt min starkaste gren. Jag skulle nog vilja påstå att jag är mer kunnig än gemene man, eller så är det min inbillning. Jag kan ju faktiskt slänga mig med ord som primer, concealer, on-fleek och allt vad det heter. Men någon expert lär jag aldrig bli. Istället nöjer jag mig med att lyssna på min frus brandtal om någon Anastasia-palett(?) som tydligen ska vara bra eller varför M.A.C.-produkter är så bra för POC. För mig känns det underbart att Vithursa har en sådan passion för någonting så kulturellt betydande, som ju make-up är. Hennes brinn för ämnet berättar två saker för mig; 1. Make-up är mer än yta, det handlar om att manifestera en inneboende identitet. 2. Min fru är mer samhällsvetare än hon vill erkänna.
Tidigare i min enfaldiga ungdom har jag inte förstått mig på varför make-up skulle vara viktigt. Idag ser jag det för det verktyget som det är. Make-up är ett verktyg som används för att bära upp en viss identitet, eller en viss ”mask”. Jag är av övertygelsen att vi människor, i olika situationer och kontexter, iklär oss olika masker. Alltså olika identiteter eller varianter av oss själva för att så gott som möjligt anpassa oss efter rådande situation. Om du tänker på sociala situationer så är du aldrig ”samma person” när du är på krogen med dina gamla vänner från plugget som du är vid eftermiddagsfikat hos mormor. Vi är komplexa och mångfacetterade som personer, och till vår hjälp för att presentera våra olika masker har vi kläder, kroppsspråk, musik, frisyrer, slang etc. Make-up kan vara ytterligare ett sådant verktyg människan använder för att skapa sin identitet. Jag tror personligen inte att Vithursa gör sina fantastiska sminkningar för min skull. Hon är säkert medveten om att jag finns i huset, men hennes kreationer gör hon för sin egen skull tänker jag.
Jag är ensam man i ett hus med tre tjejer. Eller? Jag får ofta höra just det av människor omkring mig. Men samtidigt vet både jag och min fru också att våra döttrar inte är några tjejer förrän de själva väljer att identifiera sig som det, om de nu gör det. Mina barn ska aldrig tillskrivas identitetsmarkörer de inte valt själva. Det är skönt att ha Vithursa som mor till mina barn, för där vet jag att de alltid kommer få den där ovillkorliga kärleken som så många barn förtjänar, men kanske inte alltid alla får. Ett par av min frus passioner är make-up, bakning, skapande, målande och mode. Mina passioner är musik, fotboll, Italien, matlagning och filosofi. Det värmer mitt hjärta att se vår äldsta dotter redan vid två års ålder omfamna sin mors kreativitet i sina teckningar och sin fars fotbollsintresse i tillslaget på bollen och när vi sitter och tittar på Juventus-matcher tillsammans. Musikmässigt har hon verkligen färgats av båda sina föräldrar. Hon sjunger med mig och lyssnar till Social Distortion. Hon dansar med Vithursa och lyssnar på både R&B och tamilsk musik.
Rent identitetsmässigt har hon redan flera masker samlade. Om hon i framtiden skulle välja att använda make-up som ett identitetsverktyg är jag säker på att hon skulle glänsa och vara en stjärna i det fältet med. Det enda jag vet säkert är att våra barn kommer vara smartare än oss och förhoppningsvis förstå världen lite bättre för att på så vis kunna förbättra den.
/Dani.